En recension består i stort sett av två delar: en presentation/sammanfattning av verket samt ett personligt omdöme. I sammanfattning bör det framgå vilka som är de viktigaste karaktärerna, miljöer, vilken tid boken utspelas, handling, konflikt och om det finns något tydligt budskap. Ni avslöjar givetvis inte slutet. I ert omdöme ska ni analysera verket och motivera era åsikter. Förklara gärna vad som är bra och vad som är dåligt. Jämför gärna boken med andra verk: film, böcker eller annat.
Detta är ett exempel på en kort recension:
Amanda Svensson
Hey Dolly
Norstedts
Dolly är en smart tjej i övre tonåren med få vänner som alla är bräckliga som porslinskatter. Dolly har en pojkvän som heter Mårten, en på alla sätt prima kille men som tar illa upp när hon ignorerar hans god natt-sms. Dolly vill ju leva; hon föddes för att snorta kokain i glittriga städer eller vara groupie på amerikanska rocklubbar, eller något annat – bara det är dekadent, farligt och spännande. Inte för att stå naken med skrynkliga fingrar i pojkvännens föräldrars kattpissluktande badrum.
Det här är en underbar liten bok. Jag älskar Dolly. Det kommer ni också att göra. Ni kommer att dyrka hennes excentriska drag, vildsinta dagdrömmar och befriande förakt för allt som är vanligt och normalt. Sedan lär ni ringa till era vänner och säga att ni har en bok att låna ut, som de bara MÅSTE läsa. Amanda Svenssons (född 1987) litterära debut kommer att få leva med det kritikerslitna epitetet ’generationsroman’. Och för en gångs skull känns det befogat. Hon lyckas – där Ronnie Sandahl misslyckas – fånga postgymnasistens ångest på ett klockrent sätt. Hon söker det inte, det finns bra där, hela tiden, fullständigt naturligt och självklart - i språket, känslorna och de små popreferenserna. Dolly är bäst! Amanda Svensson är ännu bättre. Läs!
Det här är en underbar liten bok. Jag älskar Dolly. Det kommer ni också att göra. Ni kommer att dyrka hennes excentriska drag, vildsinta dagdrömmar och befriande förakt för allt som är vanligt och normalt. Sedan lär ni ringa till era vänner och säga att ni har en bok att låna ut, som de bara MÅSTE läsa. Amanda Svenssons (född 1987) litterära debut kommer att få leva med det kritikerslitna epitetet ’generationsroman’. Och för en gångs skull känns det befogat. Hon lyckas – där Ronnie Sandahl misslyckas – fånga postgymnasistens ångest på ett klockrent sätt. Hon söker det inte, det finns bra där, hela tiden, fullständigt naturligt och självklart - i språket, känslorna och de små popreferenserna. Dolly är bäst! Amanda Svensson är ännu bättre. Läs!
- Mikael Holmberg
Här kan ni läsa en recension av Förr eller senare exploderar jag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar